Jag har inte tidigare insett hur ryggmärgsnära kramar ligger för mig. Men så när jag än en gång spontankramar en av mina manliga lokalguider och det lilla livet stelnar till som en pinne, så påminns jag igen: big no-no. I Thailand och Kambodja är offentlig mellankönslig kontakt tabubelagd. Inga kramar ses på trottoarerna, inga händer hålls på stan, och inget saliv utbyts inför allmän beskådan. Däremot är det inte ovanligt att se unga khmerkillar fatta varandras händer vandrandes på gatan. Utan ett höjt ögonbryn.
Det sägs att ovanstående ska ha luckrats upp i urbana Bangkok. Men guidekollegan har ju varit munk i fyra år och knappt ens fått sitta bredvid kvinnor på bussen. Hoppas jag inte skrämt vettet ur stackarn...
Å Sverige, famntagens förlovade näste! Jag saknar mina dagliga storkramar, gubbkramar, smygkramar, alla kramar! Kom hiiiit, kraaama mig!
