Hjärtat hoppar över ett slag. En rosa taxibil på den enda vägen som går på Koh Chang. En rosa taxibil, förirrad från Bangkoks kaotiska gator. Är den måntro på semester? Jag fick hemlängtan. Till Bangkok.
Kan inte helt säga varför jag gillar Bangkok så mycket. Stan är skitig, full av folk och avgaser, svår att hitta i...men nåt speciellt har den. Den är äkta på nåt vis. Koh Chang är tillrättalagt. Turister och turisters behov. Bangkok är på sina egna villkor. Kaxig. Serverar den godaste pad thai i ett undangömt gatukök med röda plaststolar, bara för att den vet att ingen hittar dit. Breder ut sig, högt och lågt. Glittrar och glänser, utan skam i kroppen. En tjock lyxlady som röker och svär som en bortsbindare, sjunger opera och dansar limbo. Skriker: här är jag - ta mig som jag är! Så långt ifrån lagom. Ja, precis så är det.
Blev introducerad till Bangkoks nattliv häromkvällen. Vi var tre västerlänningar bland hundratals hippa thai-människor på en superstor klubb. Ett rum med live-thaipop, ett med hip hip och ett med stenhård techno. Mina vänner tog mig till hip hop-rummet, där de beställt bord - det bordet som de brukade ha, lagom nära till utgång, personal och toalett. In kom även den flaska sprit de brukade ha - 4,5 liter Johnnie Walker, black label. Serverad med cola och sodavatten, liksom vid samtliga bord. När man är klar för kvällen lämnar man helt enkelt tillbaks flaskan och kommer man inom en månad är det bara att ta vid där man slutade. Det fanns inget dansgolv, men det var länge sen jag såg ett lika dansande golv. När det börjar rycka i benen ställer man sig helt enkelt och dansar vid sitt bord. Den perfekta lösningen på problemet "var-gör-jag-av-drinken-när-jag-ska-gå-och-dansa". Ett varv i lokalen och man har fem nya vänner att dansa med. Avslappnat, socialt, galet.
