Samtidigt pågår livet som vanligt i Bangkok. Som om ingen hört talas om vare sig gula eller röda tröjor. Vägen hem från båten tar tio minuter. Idag gick jag förbi:
- fem finniga tonårsmunkar
- tandläkarkliniken Happy dental place
- minst ett dussin trottoarkök med asgod, asstark mat
- fyra stora bilder av kungen
- ett tempel
- tre internetcaféer fullproppade av thailändska barn som spelar krigsspel
- en dam som slagit upp en mobil syatalje mitt på trottoaren
- en depå för motorcykeltaxis (sätt dig där bak och håll i hatten!)
- ett gäng skamfilade herrelösa hundar
- en maskeradbutik
- en aldrig sinande flod av bilar, bussar, tuktuks, cyklar, motorcyklar och övriga ting som går under kategorin fordon.
I natt åker jag tillsammans med några andra guider till Kambodja för att studera turen vi ska göra med gästerna. Äntligen! Ser fram emot. Eftersom flygplatsen är ockuperad får vi åka buss i 16 timmar. Över en gräns känd för sina korrupta kontrollanter. På vägar ökända för sin oåkbarhet. Det blir ett äventyr.