En nedstängd flygplats. Verkningarna för landets turism är svåra att överblicka. Mina kollegor påverkas naturligtvis. Någon fick ta sina gäster 12 timmar i buss. Någon väntar med ett tiotal i Bangkok. En annan sitter fast i Hanoi med en hel rundresegrupp. Själv ska jag till Kambodja på tisdag.
Men än svårare att överblicka är vad som alls hänt och händer inom närmaste dygnen. Många rykten florerar. PAD rustar upp. Polischefen har avskedats. Ingen vet riktigt vilken utgång det här kan få. Jag lever i symbios med min dator för att försöka få grepp om situationen. Det är ju inte precis som om något alternativ är bra. En korrupt regering som begränsar yttrandefriheten. Eller en stadselit som vill begränsa demokratin. Pest eller kolera.
Inte konstigt att alla väntar på kungens ord. Det närmaste levande gud man kommer här. Folkets guldglimrande idol. Jag tycker också om kungen. Kungen är klok. Heja kungen!
Just nu befinner jag mig en bit från händelsernas centrum, närmare bestämt i Hua Hin (där för övrigt kungen bor). Hua Hin är en sol- och badort där thailändarna själva semestrat sedan 1920-talet. Nu har de fått sällskap av tjocka västerlänningar med hatt. Efter rundresan i Kambodja är detta ett av alternativen för mina gäster. Alltså behöver jag veta om de frågar vilken marknad som har bäst mat eller om sanden på stranden är mjuk. Därför måste jag prova. Värre kan man ha det.
