I Kambodja, liksom flera länder runtomkring, lever fortfarande andetro kvar, sida vid sida med buddism och hinduism. Nästintill varje hus har ett litet andehus där man lägger blommor och frukt för att hålla sig väl med dem. Får mig såhär på julafton osökt att undra om min fina familj satt ut någon gröt till hustomten i år. Annars vet man inte vad som händer.
En ögonblicksbild: Jag befinner mig på en kambodjansk marknad i en rural stad. Frukt och grönsaker sväller över sina korgar. Flugorna har bjudit till kalas och dansar kring den torkade fisken. Plötsligt märker jag att folk tittar. Pekar lite försiktigt gör de också. Jag inser så småningom att det de tittar på är mina dreads, som idag är lössläppta. Jag går fram till en grupp nyfikna kvinnor och försöker konversera på min obefintliga khmer. De känner på mitt hår och ger ifrån sig små ooo eller aaa, medans de pratar sinsemellan. När jag kommer tillbaks till gruppen berättar lokalguiden att det på landsbygden finns gurus, som sysslar med traditionell medicin och spådomar. Om en guru får en dread anses det lite extra heligt och man lyssnar mer till vad denne har att säga. Vad ska det då inte anses med ett helt hår fullt av dreads?! Kanske en alternativ karriärväg, omifallatt finanskrisen blir för svår...
