Något om Kambodja

Häromdagen frågade någon om jag tyckte om Kambodja. Tycka om...jag har svårt att säga att jag tycker om Kambodja. Känns ungefär som att säga att någons bästa egenskap är att den är snäll. Liksom något allmänt, oberört man säger i förbifarten. Kambodja är allt annat än allmänt, och mycket, mycket långt ifrån oberörande.

Ett axplock bilder...


Kambodja kryllar av barn. Efter decennier av krig ser man en gigantisk baby boom. 1998 var 50% av befolkningen under 5 år. 43% under 15 år. Kan det verkligen stämma? Så sa vår lokalguide i vart fall. Klart är ändå att det finns gott om barn. Gott om fattiga barn.

Koola moppe-khmerer

Jag har ätit spindel. Tarantulaben i en stad känd för sina spindlar. Man vet inte riktigt varför man började äta dem, men en teori är att under Röda khmererna, då åt man allt som rörde sig, fick man smak för spindel. Smakade inte så illa faktiskt.

Jag återkommer i ärendet Kambodja. När jag har smält lite.