tisdag 23 december 2008

First time - worst time

Jag är urkramad på energi. Och alldeles ledsen, av ingen speciell anledning alls. Gå upp 5 på morgonen, läsa ett par timmar, ge 150% av sig själv hela dagen och sedan vara trevlig på middag på kvällen, för att sedan läsa igen innan sömnen tar över - en hel vecka i sträck. Tror helt enkelt endorfinerna är slut och kvar är bara en trött och mycket ledsen kropp.

Jag fick massvis av positiv feedback från mina gäster. Själv kändes det som jag var ute och cyklade en hel del, men det tyckte inte de. De sa: Det är så bra när du pratar en stund och sen väntar en stund innan du fattar micken igen. Jag tänkte: Herregud, hoppas de inte fattar att jag måste läsa igenom varje historieepok minst två gången innan jag kan låta som om jag kan det utantill.

Vägarna i Kambodja är inte alltid de bästa. Vi kunde inte åka till ett tempelområde som planerat, eftersom bussen fastnat förra gången de försökte. Därför lade vi om planen och fick extra tid över. Vi bestämde oss för att göra ett spontanstopp. Vi stannade helt enkelt i en mycket liten by: några hus längs en röddammig landsväg. Det skulle bli det mest minnesvärda på hela resan, både för gästerna och mig. Vattenbufflar som badade i vattendraget, kärror med 16 ekrar, samma som man kan se på basrelieferna i Angkor. Bönder som torkade sitt ris på bäddar av palmblad som flätades av gammelkvinnorna. Var det verkligen idag? Eller 500 år sedan? Samma gamla hus. Fast med en teveantenn på taket. Ett möte mellan en bladtuggande kambodjansk tant med svarta tänder, och en lika gammal, plirig, skånsk 73-åring. Med kroppsspråk förklarade de för varann vilka krämpor de led av.

Jag har två tanter i gruppen. De är de värsta vagabonderna av allihop. Det är inte ovanligt att en mening börjar "när jag luffade runt själv i Kina..." eller "i Ryssland förstår du...". De reser bort varje jul för att de tycker att det ääär så jobbigt med alla barnbarnen. Ständigt gnabbas damerna, framförallt om de ska resa till Kuba eller Costa Rica nästa gång. Nu sitter de på sin balkong i Koh Chang, ljuger och dricker whiskey. Så ska jag också bli som pensionär, är det nån som vill va med?