Kuala Lumpur blev en resa med två parallella handlingar. Vi kan kalla dem Lindy hop med de lokala och Stordansken, Lilldansken och Jag.
Lindy hop med de lokala
De ska ha socialdans min första kväll. Ett knappt dussin glada galna dansentusiaster som alla mer eller mindre undervisar varann. De har startat för ett halvår sen. En buljongtärning av dansglädje. De tar mig ut till efterkäk, beställer all möjlig sorts mat och dryck så att jag ska få smaka. Skrattar jättehögt och är Fantastiska.
Kväll två åker jag ut i förorten för att hjälpa två av entusiasterna att undervisa. Vi ska lära en tjej charleston, som aldrig dansat charleston, som ska lära sin släkt dansa på en fest. Därefter fortsätter hon att undervisa i rumba och vi försöker tappert få stela höfter att hänga med. Efter det passet byter min rumbapartner rum. Hon börjar övar poledancing med ett par kompisar. De har scennamn: såsom Lita och Flipper. Jag lär mig att haka fast benet och liksom susa runt kring pålen. Får mig att tänka på hästarna på karusellerna på tivoli. Jättefint ser det ut. Inte. Mera mat på lokal restaurang och småprat till småtimmar.
Stordansken, Lilldansken och Jag
Min andra dag får jag sällskap av två kollegor: Stordansken och Lilldansken. Lilldansken kommer först och vi åker ut på sight-seeing. Vi åker upp i ett högt teletorn och ser på hela stan från ovan. Det är coolt.
Jag: - har du sett att det är en skog mitt inne i stan?!
Lilldansken: *tystnad*
Jag: - man ser inte speciellt många moskéer här, trots att det är ett muslimskt land, är inte det lite skumt?
Lilldansken: *tystnad*
osv...
Morgonen efter träffar jag Stordansken och Lilldansken för att fortsätta upptäcka staden. De är bakfulla. Stordansken säger något sarkastiskt om att nästa gång får minsann inte du bestämma logi. Han brukar bo på 4-stjärniga hotell när han reser med företaget (inte skabbiga hostel som jag har valt till mig eftersom jag stannar två nätter och alltså bor för halva summan per natt). Vi hoppar in i en taxi för att ta oss till Petronas twin towers, KL: s kändaste byggnad och världens högsta tvillingtorn. Stordansken ger ok till priset, som är tre gånger så dyrt som normalt. Jag muttrar lite och de kallar mig hippie. Längs vägen kommenterar de tjejer med "sexy lady" och andra glada tillrop. Vi åker upp i tornen. Det är högt och snyggt.
Sen vill Stordansken åka till teletornet vi redan sett. Vi åker dit och jag och Lilldansken väntar nedanför. Tystnad. Just när jag som allvarligast funderar på att fortsätta på egen hand kommer Stordansken ner. Lilldansken vill till ett parkområde, vilket jag tycker är en utmärkt idé. Alla är hungriga och jag föreslår en taxi till nån restaurang som ligger på vägen dit. De utser mig till reseledare och jag stövlar iväg till taxibokningen. Svär lite över att de lurar oss på pengar. De kallar mig hippie igen.
Taxin kommer. Ber honom köra oss till en lokal "mamat" där vi kan få lite malaysisk mat. Vi hamnar vid little India. Stora grytor med puttrande currys, kycklinglår i staplar, män i mustasch. Jag beställer lite av allt och citron-iste. Mittemot sitter Stor- och Lilldansken med varsin flaska vatten. Från Coca Cola Company. De tittar skeptisk. Tänker inte äta från ett kök där kocken plockar med händerna. Jag hugger in och maten är löjligt god. De undrar om jag inte ska äta med händerna, som gubbarna runtomkring. De tar kort på mig och min mat. Jag tar kort på dem, deras vatten och bistra uppsyn. De tror att jag kommer få diarré. Och klagar på att jag äter för långsamt. För de vill vidare till Subway. Eller kanske McDonalds.
Ibland är de humoristiska. På flygplatsen luktar de på sina fisar. Till exempel.
