Idag packar jag ner mina saker. Jag ska lämna lägenheten ikväll, den älskade lägenheten med den glittrande skyline-utsikten.
Vid gränsen har Kambodja och Thailand åter igen skjutit på varandra, för ett tempels skull. Eller snarare för en tempelnära markbits skull. Eller snarare för nationalismens skull.
I Bangkok demonsterar över 100 000 människor mot regimen. Den här gången är det de rödklädda som kräver premiärministerns avgång. De gula representerade de urbana välställda. De röda representerar fattiga från landsbygden. De har samlats från hela landet. Thaksin, om än genomkorrupt, var deras superhjälte. Som de röstat fram. Två gånger. Han gjorde faktiskt saker för dem. Inte för eliten.
De röda kan ladda ner posters på Thaksin superman. Och nog krävs det en superman för att få ordning på Thailands politik. Frågan är om det är Thaksin superman som är svaret. Situationen blir alltmer spänd. Bangkok har varit kvavt länge och nu tror många att det kommer smälla till på riktigt.
Ikväll reser jag till Kina, för att dansa lindy hop och resa runt.
